Replik gallande en kommentar: Hur kan man motas en ny karlek sa hastigt?

Hej allihopa fina! Hoppas ni har firat in det nya aret kungen basta satt! Jag har sjalv varit i fjallstugor med radioskugga sa det blev en kissbrides.com titta igenom den här webbplatsen valbehovlig internetpaus. Innan jag visar er bilder fran mina fjallaventyr sa tankte sjalv replikera gallande en not jag fick som lyder sa arme:

“Jag tycker ocksa det ar otroligt natt att lasa om foralskelser och karlek! Men jag har dock stadse undrat hur det gar till nar man traffar nya partners sa snabbt efter ett uppbrott, ehuru jag allena aldrig riktigt har lyckats med det. Brukar oftast skrida runt och vara lag och skramd ett himla bra tag. Formoda att vissa blott inneha svang helt spartanskt!”

Vet du? Jag har aven alltid undrat ovan det arme… Har gatt omkring med hjartesorg atskilliga ganger och ej forstatt mig gallande folk som kan ga fran en karlek till en annan. Det tar ju tid att sorja! Det tar tid att finn aterkomst till sig jag! Tid att tordas anta pa nagot igen… Och jag inneha stadse tankt att det ar sa relevant att ta den dar tiden efter en relation. Men emellanat blir det ej sann som en tankt sig, av och till blir det ej efter ens originell regelbok.

Darmed inte sagt att det varenda enkel

Sjalv kan ju inte tala forut alla, men i karna fall sa hade jag bearbetat min forutvarande relation himla lange. Den hade varit hejdlost tung under en lang epok och inom mej hade sjalv gjort slut flera ganger om, men stadse hittat en orsak till att inte bega det pa riktigt. Hittat orsaker till att kampa en aning till, ge det nagra chanser till. Att sara nagon ar det svaraste som finns, att bli allen ar komplicerat, sarskilt nar det fortfarande finns saker som ar fina med

relationen. I uppsyn senaste relation varenda sjalv raddhagad, vilket gjorde att sjalv drog ut pa det grymt lange. Men detta gjorde att sjalv var enormt klar med relationen nar den val tog slut.

Tiden enar man blir sin originell aterigen

Nar sjalv tankte over varat uppbrott sa tankte jag att jag skulle besta ledig lange, som sjalv alltid tanker ar det basta nar man gor slut. Men den arme gangen blev det ej som jag tankte. Forut sjalv gick gallande en hogtid. Borjade pladdra med en person och helt abrupt varenda det som ifall allt foll pa position. Det kandes som om jag hade kant honom hela mitt liv, som att han var svaret pa allihopa fragor jag stallt undertecknad i genom aren. Och det fanns ej nagon nodbroms att dra i. Jag hade blivit helt och hallet head over heels dodsforalskad bred forsta ogonkastet, och all stadgar man bor halla sig till varenda som bortblasta.

Sjalv madde mycket kasst ovan att det gick sa flinkt med avsikt pa att jag sarade annu djupare kungen det sattet. Sa i en perfekt varld hade det varit bra med en aning epok emellan, men det enda man inte kan styra over ar kanslor. Man sarar, och man blir ledsen, sa obarmhartigt ar livet stundom. Min storsta trost ar att sjalv antaga att det finns nagon fras, och att sjalv antaga att det blir bra forut all i slutandan. Stundtals tar det epok och ensamhetskanslan ar overvaldigande. Emellanat gar det flinkt, och nog utfor det vark pro nagon annan enar. Sa sjalv vet inte ifall det handlar om tur, ifall man traffar nagon hejdlost fort, det handlar nog om vart man ar i livet. I karna fall var sjalv himla redo (aven ifall det utat sett sag annorlunda ut). Vi lever vara leva for forsta gangen (vad jag vet) och vi lar sa lange vi lever. Nar det kommer till karlek ar det omojligt att aldrig bega felsteg, att stadse besta allihopa till lags, tillika ifall man beredvilligt onskar sa. Det enda vi egentligen kan lyssna gallande nar det kommer till kanslor ar oss sjalva. Gallande nagot vis antagande jag det blir bra da, aven om vagen dit kan plocka en hel bit omvagar.